Linus, Anton och Axel ser till att det händer grejer i OK Gipen. Senast var de banläggare när klubben arrangerade Götaälvdalsträffen, i våras gick det att springa banor som Axel lagt på sin egenritade karta och Linus arrangerar klubbträningar och är styrelseledamot.

I augusti i år arrangerade OK Gipen Götaälvdalsträffen för omkring 400 deltagare. Med anpassningar som två startpunkter med starttider utspridda mellan fem timmar och målgång i skogen utan upplopp bland annat, blev det inte bara möjligt utan fungerade dessutom väldigt bra. Banläggare till tävlingen var Axel Brönnestam, Anton Berneving och Linus Olsson, som tillsammans deltog i Ungoteket för ett par år sedan och arrangerade en SAKO-träning som föreningsprojekt.

”Jag fick veta att det inte fanns någon som kunde lägga banorna så då föreslog jag att Linus, Anton och jag skulle göra det” berättar Axel som inte hade några problem med att få med sig sina kumpaner. Alla tre hade redan banläggarkort och vanan att samarbeta fanns också sedan tidigare. Att Anton under hela året befann sig Tyskland för att studera var heller inget hinder. Killarna fick ha möten på distans, så inte gjorde det någon skillnad när en pandemi svepte in över världen. Däremot var det länge osäkert om tävlingen skulle genomföras, så sent som i juni togs beslutet och det var även först då som kartan var klar efter revidering. Axel och Linus kunde ge sig ut i skogen och reka och snitsla. Linus skötte kontakten med markägarna och bara dagar innan tävlingen fick han besked om ett nysått hygge där löpare inte fick vistas, bara att revidera kartan igen.

”Det har gått jättebra att lägga banorna tillsammans. Vi hade några utmaningar, som att hitta två start- och målpunkter som skulle passa alla olika klasser och att få till bra ungdomsbanor då det fanns få stigar i området men det blev bra till slut och vi fick positiv respons från löparna” säger Anton. ”Jag hade inte klarat det här på egen hand utan precis som vid Ungoteketprojektet har vi jobbat som ett lag” lägger Linus till.

Ritat kartor

Förutom att lägga banor har både Axel och Anton blivit sugna på kartritning. För Axel började det som ett test, han ville prova om han skulle klara av att rita en karta över ett område nära sitt hem i Åsbräcka mellan Lilla Edet och Sjuntorp, där även Bibbi Gustafsson bor, kassör i OK Gipen, kanslist på BdOF och mentor när Axel, Anton och Linus var med i Ungoteket. ”Jag tror det var redan när vi åkte hem från Ungotekets kartritningsträff som Axel frågade om han fick rita en karta på en del av vår mark. Självklart får du det sa jag och ordnade med klubbens laserdata till honom”, berättar Bibbi. Med det som enda grundmaterial och papper på en bit kartong, gav sig Axel ut och började rita.

”Jag gjorde precis som när vi provade på kartritning med Ungoteket, det funkade bra. Jag ritade bara med blyertspenna så det var lite svårt ibland att komma på hur jag skulle särskilja vissa tecken” förklarar Axel som har svårt att uppskatta hur mycket tid han lagt ned för att få kartan klar: ”Jag har ritat på lov och helger till och från under nästan ett år skulle jag tro, lång tid har det tagit i alla fall. Nu kan jag varenda sten i området”.

Kartan blev inte bara klar utan den användes under våren när klubben arrangerade Veckans bana som komplement när de vanliga träningarna ställdes in. Axel lade då två olika banor som medlemmarna i Gipen och även OK Flundrehof bjöds in att springa. ”De som passade på att springa var glada och uppskattade den nya kartan” berättar Axel vilket Bibbi intygar: ”De som har använt kartan har varit mycket positiva och grannklubben Flundrehof planerar att lägga en ungdomsträning där. Jag har sagt till Axel att jag tycker han borde vidareutveckla kartan.” Axels intresse för kartritning har smittat av sig på Anton:

”När jag fick veta att Axel ritat en karta över sitt hemområde och dessutom arrangerat Veckans bana där, blev jag inspirerad och ville prova jag med. Jag började med en karta över området där jag bodde i Tyskland men nu har jag flyttat hem till Göteborg igen och funderar på att börja om här” säger Anton.