”Svårt men roligt” tyckte Ungoteketdeltagarna från Alehof, Ulricehamn och Orinto när de slöt upp för sin sista träff med Ungoteket. Temat som skulle bemästras i den mån det är möjligt på en dag, var kartritning.
I lördags bjöd Ungoteket Väst in till den sista träffen för den här omgången. På Hjortgården samlades ungdomar från Ulricehamn, Orinto och Alehof för att testa på kartritning, orienteringens hantverkarkonst. För att guida deltagarna genom dagen var Jesper Sjögren, Hestra IF (bördig från Vårgårda) på plats samt Bertil Åkesson, Ungotekets kunnige inspiratör i både banläggning och kartritning. Bertil är dock noggrann med att poängtera att kartritning egentligen inte är hans område. Men med många års erfarenhet inom orienteringens olika områden har han kartkunskap så det räcker gott och väl för att dela med sig till andra. Jesper har ägnat många år åt kartritning, han började rita kartor redan som 7-åring och är numera med i Västergötlands Orienteringsförbunds Kartkommitté.
– Men nu var det ett tag sedan jag ritade, det är väldigt tidskrävande och de sista åren har tiden och viljan inte räckt till, berättade Jesper som förutom ambitionen att bjuda deltagarna på en rolig kartritardag även hoppades på att någon eller några skulle få upp ögonen för kartritning och efter den här dagen vilja lära sig mer.
– Medelåldern bland kartritare i Sverige är hög, vad gör vi när dagens kartritare inte orkar eller kan rita kartor längre? Utan kartor är det svårt att orientera, menade Jesper, med all rätt.
Dagen inleddes med att Jesper och Bertil berättade om kartritningens grunder: vilket grundmaterial finns att tillgå när en karta ska ritas och vilken utrustning behövs? Vad är egentligen viktigast att få med på kartan? Sedan, efter lite fika såklart, fick deltagarna med sig en ritplatta, rekunderlag täckt med ritplast, kompass och penna ut i skogen för att prova på att rekognosera, alltså att tolka verkligheten och försöka rita av den på en karta. Kartan som ungdomarna utgick ifrån, hade modifierats av Jesper. Olika tecken hade tagits bort, till exempel stigar, gula och gröna områden, branter och stenar. Det var nu upp till deltagarna att själva bestämma vad de tyckte skulle vara med och var på kartan föremålen skulle ritas in.
– Det är ju jättesvårt! utbrast Selma, Edith och Lova från Ulricehamns OK som jobbade tillsammans. En upplevelse som de delade med de flesta andra som genomsökte området meter för meter, smått frustrerade över hur svårt det verkligen var.
– Som kartritare ställs du hela tiden inför olika beslut. Vad behöver löparen veta för att förstå terrängen? Många karttecken tar upp mer plats på kartan än vad de gör i verkligheten och det gör ju att det blir omöjligt att få kartan att stämma med verkligheten. En 1-2 meter hög sten till exempel, ska vara 0,5 mm på kartan och tar på så vis upp flera meter i verkligheten (beroende på skalan), berättade Jesper och menade därmed även att det oftast är bättre att ha med för få saker på kartan än för många.
Upptäckten av hur mycket egen tolkning som ligger bakom att rita kartor, var nog en överraskning för många och samtidigt en lärorik insikt.
Efter ett par timmar utomhus, i behagligt värmande solsken, väntade lunch innan eftermiddagens arbete med att föra över sina anteckningar från skogen in i datorn med hjälp av programmet Open Orienteering Mapper, ett gratisprogram som fungerar utmärkt för att rita kartor. Deltagarna hajade snabbt hur programmet fungerade och snart hade den modifierade kartan fått flera nya versioner.
Dagen avslutades med applåder till både inspiratörer och deltagare, som i och med den här dagen genomfört sin sista träff med Ungoteket. OK Alehof har dessutom redan genomfört sitt föreningsprojekt, Etapp 2 i Göteborgs Vårserie (Läs mer om det här!) men för OK Orinto väntar deras projekt Knas-OL tisdag 28 maj (läs mer här!) och Ulricehamnsteamet bestående av elva deltagare arrangerar läger 24-25 augusti.
