Under onsdagskvällen arrangerade Lidköpings VSK:s Ungotekare Chokladjakten. Över 100 deltagare slöt upp vid Lantgården i Lidköping för att jaga choklad och passa på att springa sprint i det vackra området.
Fyra ungdomar från Lidköpings VSK har under året deltagit i Ungoteket. Det är Märta Trybom, Linus Benjaminsson, Anna Backman och Jacob Johansson som tillsammans genomfört alla Ungotekets fyra träffar, lärt sig om allt från hur en förening fungerar till hur man ritar kartor och nu också avklarat finalen: sitt föreningsprojekt Chokladjakten.
Lantgården i Lidköping hade strategiskt valts ut som arena. Här finns el, toaletter, parkering och (teamet hade ju räknat ut allt) skugga från flera stora ekar. På tävlingsdagen står Anna, Jacob och Märta redo för att ta emot direktanmälningar och visa vägen till start. Vid starten, på andra sidan av en idyllisk sommaräng, väntar Linus förberedd med kartor till de fyra olika banorna.
– Jacob och jag bor i det här området, berättar Linus och pekar på bostadsområdet där kontrollerna gömmer sig. Därför tyckte vi det var smidigt att ha tävlingen här, fortsätter han.
Linus berättar också att tanken med Chokladjakten är att de som är mindre tävlingsvana ska få chansen att träna på att tävla. Samtidigt som tävlingen även passar mer erfarna orienterare. Mer hinner inte Linus säga, för nu kommer de första deltagarna och ska få sin karta. Inom några minuter ringlar kön lång över ängen och Linus har minst sagt fullt upp.
Linus ser till att rätt hand får rätt karta.
Borta vid målet väntar resten av arrangörsteamet. Anna berättar få två sent anlända deltagare att det fortfarande går bra att anmäla sig, trots att tiden gått ut. Innan deltagarna kommer i mål har trion en lugn stund och har tid att summera Ungotekettiden:
– Det bästa har varit alla träffar och att vi fått arrangera den här tävlingen, det är något som man gått och tänkt skulle vara kul och nu fick vi chansen att göra det, berättar Märta och de andra nickar instämmande. Det har också gett en större förståelse för våra tränare, hur mycket tid de lägger ned för att vi ska kunna orientera, fortsätter hon.
– Jag tycker banläggning och tekniken varit roligast, berättar Anna och fyller i, alltså det här med MeOS och så. Det är Anna som varit ansvarig för Chokladjaktens banläggning och på det har hon lagt många timmar när hon testat flera olika varianter innan hon blev nöjd. Jacob tycker också administrationen bakom tävlingen varit roligast och tillägger att medverkan i Ungoteket också gjort honom till en bättre orienterare. Hur då?
– Jo men att sätta ut kontroller kräver stor noggrannhet, och den noggrannheten har jag nytta av när jag själv springer orientering.
Snart börjar svettiga löpare strömma in och Anna uppdaterar direkt vid utcheckningen hur det gått för var och en. Det blir så småningom trångt både vid resultatlistorna och vid saft- och bullbordet. När det är dags för prisutdelning ställer sig Linus på en bänk och får direkt uppmärksamhet. Vinnare ska ropas upp och choklad ska delas ut. Mycket choklad. ”Tack för ett jättefint ordnat arrangemang!” ropar någon i församlingen och applåderna vänder tillbaka till de fyra Ungotekarna Jacob, Anna, Linus och Märta som nu kan slappna av efter en utomordentligt väl förberedd och genomförd Chokladjakt.
Den sista stämplingen är gjord. Välkommen till…
saft- och bullbordet!
Att fånga uppmärksamheten bland över 100 nytävlade orienterare är ingen lätt uppgift. Linus klarade det med bravur.
Det flockades kring Märta när det vankades chokladutdelning.
Linus, Jacob, Märta och Anna. Ett helt lysande arrangörsteam som nu är i mål med sitt föreningsprojekt. Förhoppningsvis är det samtidigt starten på ett långvarigt engagemang inom orienteringen!
