Knasigt värre när Orinto arrangerade

Det mesta var möjligt när Olle Elfström, Gustav Bohman och Emil Sundström arrangerade tävlingen Knas-OL för den egna klubben OK Orinto i tisdags kväll.

Redan på Ungotekets första träff i december förra året, kläckte de tre killarna från Orinto idén om att arrangera Knas-OL, en tävling full med knasigheter. I tisdags kväll, ett halvår senare, blev idén verklighet och hela 51 klubbmedlemmar fullföljde tävlingen. Kl.18 samlade arrangörerna alla tävlande för en regelgenomgång. Emil berättade att deltagarna efter startsignalen hade 45 minuter på sig att hitta så många kontroller som möjligt. Kontrollerna var placerade på mer eller mindre knasiga platser och var även värda olika mycket poäng. En kontroll var till och med rörlig; den så kallade Guldräven skulle röra sig runt i tävlingsområdet med en kontroll och den som fångade denne fick hela 10 poäng. Innan de 45 minuterna var slut gällde det att hinna målstämpla, varje påbörjad minut efter maxtiden gav ett poängs avdrag.

Strax därefter samlades alla deltagare i den stora starttriangel som arrangörerna hade skapat med hjälp av snitslar på marken. Förväntansfulla, smått nervösa och framförallt glada löpare trängde ihop sig tills startsignalen ljöd och snart försvann alla åt olika håll. En ganska annorlunda syn på en masstart. En del tog sig an utmaningen att försöka hinna ta alla kontroller, medan andra tog det lite lugnare. Flera av de yngre deltagarna gick tillsammans i små grupper och skratt hördes från olika håll i skogen. En kontroll satt ute i vattnet, en i ett vindskydd, en annan uppe i ett jakttorn och några hade mer eller mindre flummiga gåtor som behövde lösas. Gustav, Emil och Olle hade inte satt några gränser för sin fantasi.
– Vi har redan börjat fundera på vad vi skulle kunna hitta på nästa år: byta ut färgerna på kartan eller göra kartan till ett pussel till exempel, berättade Gustav samtidigt som Emil tog på sig en röd glittrig hatt, reflexväst och en guldig glittergirlang. Det tillsammans med en tuta i handen var Guldrävens utstyrsel. Med en karta i andra handen gav han sig iväg för att bli jagad, tutan hjälpte deltagarna att höra var Guldräven befann sig.

Gustav Bohman och Emil Sundström som klär ut sig till Guldräven.

Olle var IT-ansvarig och hade fullt upp vid datorn inne i Orintostugan. Gustav förklarade att det var Olle som själv kommit på hur de kunde använda programmet MeOS så att kontrollerna gav olika mycket poäng. Tillsammans hade de hittat på knasigheter och satt ut kontrollerna. Det enda de tog emot hjälp med utifrån var att handla korv med bröd som det bjöds på under kvällen. Olles mamma hjälpte till både med handling och grillning.

Ute på banan kämpade de tävlande med att blöta ner fötterna, luras mellan olika jakttorn och att fånga Guldräven. När det närmade sig maxtiden 45 minuter strömmade löpare efter löpare in i mål och sedvanlig diskussion med medtävlare följde. Och så grillad korv såklart. Det blev en härlig klubbkväll för Orinto som har sin stuga belägen vid vackra Rammsjön i Rävlanda och många hoppas säkerligen på en favorit i repris nästa år.

Strålande kartritarväder på Ungotekets Västs sista träff

”Svårt men roligt” tyckte Ungoteketdeltagarna från Alehof, Ulricehamn och Orinto när de slöt upp för sin sista träff med Ungoteket. Temat som skulle bemästras i den mån det är möjligt på en dag, var kartritning.

I lördags bjöd Ungoteket Väst in till den sista träffen för den här omgången. På Hjortgården samlades ungdomar från Ulricehamn, Orinto och Alehof för att testa på kartritning, orienteringens hantverkarkonst. För att guida deltagarna genom dagen var Jesper Sjögren, Hestra IF (bördig från Vårgårda) på plats samt Bertil Åkesson, Ungotekets kunnige inspiratör i både banläggning och kartritning. Bertil är dock noggrann med att poängtera att kartritning egentligen inte är hans område. Men med många års erfarenhet inom orienteringens olika områden har han kartkunskap så det räcker gott och väl för att dela med sig till andra. Jesper har ägnat många år åt kartritning, han började rita kartor redan som 7-åring och är numera med i Västergötlands Orienteringsförbunds Kartkommitté.
– Men nu var det ett tag sedan jag ritade, det är väldigt tidskrävande och de sista åren har tiden och viljan inte räckt till, berättade Jesper som förutom ambitionen att bjuda deltagarna på en rolig kartritardag även hoppades på att någon eller några skulle få upp ögonen för kartritning och efter den här dagen vilja lära sig mer.
– Medelåldern bland kartritare i Sverige är hög, vad gör vi när dagens kartritare inte orkar eller kan rita kartor längre? Utan kartor är det svårt att orientera, menade Jesper, med all rätt.

Dagen inleddes med att Jesper och Bertil berättade om kartritningens grunder: vilket grundmaterial finns att tillgå när en karta ska ritas och vilken utrustning behövs? Vad är egentligen viktigast att få med på kartan? Sedan, efter lite fika såklart, fick deltagarna med sig en ritplatta, rekunderlag täckt med ritplast, kompass och penna ut i skogen för att prova på att rekognosera, alltså att tolka verkligheten och försöka rita av den på en karta. Kartan som ungdomarna utgick ifrån, hade modifierats av Jesper. Olika tecken hade tagits bort, till exempel stigar, gula och gröna områden, branter och stenar. Det var nu upp till deltagarna att själva bestämma vad de tyckte skulle vara med och var på kartan föremålen skulle ritas in.
– Det är ju jättesvårt! utbrast Selma, Edith och Lova från Ulricehamns OK som jobbade tillsammans. En upplevelse som de delade med de flesta andra som genomsökte området meter för meter, smått frustrerade över hur svårt det verkligen var.
– Som kartritare ställs du hela tiden inför olika beslut. Vad behöver löparen veta för att förstå terrängen? Många karttecken tar upp mer plats på kartan än vad de gör i verkligheten och det gör ju att det blir omöjligt att få kartan att stämma med verkligheten. En 1-2 meter hög sten till exempel, ska vara 0,5 mm på kartan och tar på så vis upp flera meter i verkligheten (beroende på skalan), berättade Jesper och menade därmed även att det oftast är bättre att ha med för få saker på kartan än för många.
Upptäckten av hur mycket egen tolkning som ligger bakom att rita kartor, var nog en överraskning för många och samtidigt en lärorik insikt.

Alfred Johansson och Adrian Bergkvist från OK Alehof kastade sig rakt in i uppgiften.
Bertil ger Selma, Edith och Lova (Ulricehamns OK) lite vägledning.
Orintos Olle Elfström med överblick i grönskan.

Efter ett par timmar utomhus, i behagligt värmande solsken, väntade lunch innan eftermiddagens arbete med att föra över sina anteckningar från skogen in i datorn med hjälp av programmet Open Orienteering Mapper, ett gratisprogram som fungerar utmärkt för att rita kartor. Deltagarna hajade snabbt hur programmet fungerade och snart hade den modifierade kartan fått flera nya versioner.

Simon, Alfred, Adrian och Erik (OK Alehof) greppade snabbt kartritarprogrammet.

Dagen avslutades med applåder till både inspiratörer och deltagare, som i och med den här dagen genomfört sin sista träff med Ungoteket. OK Alehof har dessutom redan genomfört sitt föreningsprojekt, Etapp 2 i Göteborgs Vårserie (Läs mer om det här!) men för OK Orinto väntar deras projekt Knas-OL tisdag 28 maj (läs mer här!) och Ulricehamnsteamet bestående av elva deltagare arrangerar läger 24-25 augusti.

Alehofs Ungotekare tävlingsledde Vårserien

Lördagen 11 maj arrangerade OK Alehof etapp 2 i Vårserien för Göteborgs ungdomar. 487 starter gjordes vid Dammekärrs motionsanläggning i Nödinge norr om Göteborg och tävlingsledningen utgjordes till stora delar av föreningens Ungoteketteam som stod för en strålande insats.

-Ungdomarna har delat upp ansvarsuppgifterna mellan sig och alla har haft var sin mentor att vända sig till ifall det behövts, berättar teamets mentor Ellinor Johansson som kan luta sig lite tillbaka den här dagen och stolt betrakta ungdomarnas engagemang. Ellinor redogör för vilka roller arrangörerna har den här dagen: tävlingsledare är Tove Johansson, banläggare Erik Johansson och Lucas Boström, IT-ansvaret sköts av Adrian Bergqvist i spetsen tillsammans med Olle Kullman och Gustav Berts och för starten ansvarar Simon Ljungkvist och Alfred Johansson.

Starterna började rulla från kl.10.15 och efter en smart fördelning av starttiderna flyter det på bra. Alfred står vid en av startfållorna:
– Det går bra men startklockorna är inte helt synkade, det skiljer två sekunder, berättar Alfred och avslöjar sin känsla för noggrannhet.

Startansvarig Alfred Johansson har full koll på läget.

I huset bakom målet väntar Adrian, Gustav, Olle och Lucas på att få ta emot löpare. Tekniken fungerar som den ska och det är glada miner hos gänget där inne. Lucas har grabbat tag i mikrofonen och så snart några deltagare har målstämplat blir det lite intervjuer. Han intervjuar även arrangörsteamet och Adrian får frågan vad som varit den svåraste IT-uppgiften inför tävlingen:
– Lottningen var ganska svår att få till, svarar Adrian snabbt.

Speaker Lucas Boström intervjuar en löpare som gått i mål.

Tävlingsledare Tove och banläggare Erik patrullerar runt på området för att kontrollera att allt går som det ska. Tove har redan rutin på att vara tävlingsledare på Vårserien då hon var det även för två år sedan.
– Jag har inte behövt så mycket stöttning från min mentor den här gången utan jag tycker det mesta har gått bra. Det har inte varit så stressigt med förberedelserna heller utan det har känts väldigt hanterbart, berättar hon. Brorsan Erik som ansvarat för banläggningen tillsammans med Lucas, summerar också arbetet så här långt och konstaterar att han är nöjd med resultatet. Ungefär 20 banor har lagts i olika svårighetsgrader. De fick sig dock en rejäl utmaning dagarna innan tävlingen, på grund av något som tyvärr inte är allt för ovanligt för arrangörer av orienteringstävlingar:
– I förrgår togs det ner skog så att det blev ett hygge mitt bland våra banor, trots att vi hade anmält att vi skulle arrangera tävling till markägaren, förklarar Erik. Vi fick revidera kartan och som tur var låg kontrollerna utanför det området, fyller han i. Strax därefter är en reporter från lokaltidningen Alekuriren på plats och vill intervjua Tove och Erik, som bland annat berättar att de förberett inför den här dagen i ungefär ett halvår.

Banläggare Erik och tävlingsledare Tove intervjuas av Alekuriren.

Goda förberedelser bäddar för ett lyckat arrangemang, vilket det inte råder någon tvekan om att det är den här lördagen. Sett till antalet deltagare är det dessutom ett saftigt rekord i Ungoteketsammanhang!

Resultat med mera finns här.

Olle Kullman meddelar om de fullföljande är godkända.